Jag lärde mig att sjunga
för att stå ut med att vara själv.
Jag övade på det som skulle komma, tills det kom
och ingen frågade om hjälp.
Det jag har lärt mig
liknar ingenting,
men det ger mig en riktning
en fingervisning.
Jag lärde mig att skriva
för att stå ut med det jag läst
och lärde mig beskriva
världen utan tröst,
men jag ångar ingenting.
Jag ångrar ingenting.
Det ger mig en riktning,
en fingervisning

Coda:
Det som kan sjungas/skrivas, är värt att spara
och det som kan sparas, kan jag glömma.